Oseriösa arbetsgivare

Jorusåatt........................................



Satt nyss och läste en artikel på Kommunals hemsida om dåliga arbetsgivare.

Det stod: " – Arbetsgivaren har blivit sämre och sämre på personalpolitik. Det är bara känslokyla. Man ser inte människorna bakom pappren man hanterar."

Så sant! Många arbetsgivare vet inte vad en god personalpolitik är, och förmodligen vet de inte ens vad ordet "personalpolitik" innebär.
Frågan är om de ens kan stava till det, för de flesta har i grunden ingen utbildning.
Jag tror inte att de ens vet vad de ska använda för ordlista att slå upp det i.


I min branch, bussbranchen, finns nog de flesta dåliga arbetsgivarna.
En företagare i den branschen är en liten "lillhertig" som tror att samhället står och faller med just HANS företag.
Han går fram som en bulldozer i affärer, trampar på allt och alla, allt för sin egen vinnings skull.
När han har fått det han vill ha så stoppar han strutshuvudet i sanden.
Han ser sig själv som kungen, som en ledare för ett multinationellt storföretag eller som en viktig profil i näringslivet.
Han skaffar sig "makt" ofta genom skitprat och ryktesspridning.
Han kanske känner sig som en maffios med makt, sittandes i det mörka kontorsrummet i den stora skinnfåtöljen, klappandes den vita perserkatten.......medans hans personal sliter och drar in degen.

Hybris!
Fast ändå är han ju bara den där lilla bussåkar´n på orten.......
Stackare! :-)

Snålhet är ledordet.
I alla former: information, material, tid, dåliga "verktyg"(läs bussar), reparationer, lön, kommunikation, förståelse.....ja listan kan nog göras längre.
Han är heller inte insatt i lagar och regler och gör hellre lite fula tricks för att få in de där extra kronorna.
Som företagare måste man ju självklart se över sina utgifter men DUMSNÅLT platsar inte.

Han har dock inte förstått att hans lilla "butik" inte kan skötas utan undersåtar.
Avlönad personal som kan vara du eller jag.
Vi som är undersåtar är människor av kött och blod och är självständiga människor med själ, hjärta och känslor.
Ofta har vi famljer som älskar oss.
Vi är precis som han, fast det fattar han inte.....så ser han det inte.

Hans undersåtar behandlas empatilöst och byts ut efter smak och tycke.
Eftersom hans företag är "samhällets viktigaste länk" så ska undersåten ta med sig jobbet hem.
Man ska andas jobbet, leva jobbet och inte slappna av..
Likt en brandman ska man vara beredd och nästan ha kläderna lagda i startposition för att rycka ut när "larmet" går.
Som en sadistisk 24/7-relation.
Ett jävla rollspel.

Självklart finns det ofta några bruntungor han har i sitt släp som slåss om hans hål.
De kan man sällan lita på.

Du kan inte planera ditt privatliv, utan hela tiden ska du vara beredd.
Privatliv finns heller inte i hans vokabulär eller ordlista.

Du ska heller inte kunna räkna med att äta din lunch eller kunna sätta dig ner en stund och vila.
Nej då ska du putsa fönster etc och vårda ditt fordon så att det i alla fall ser vårdat ut trots att det är på gränsen till trafikfarligt.

Nä en jävla pungspark skulle sitta fint på de där småskuttarna med hybris.
Pax försten!!!!!!!!!!!

Frågan är hur deras uppväxt varit.....dåliga leksaker eller har de varit mobbade på nåt sätt.
Nåt utanförskap måste det ha varit.
Hur som helst så passar de inte att vara företagare.
Sluta eller lägg ner skiten!

Att vara företagare är ansvar, både för företagandet i sig och gentemot de anställda som producerar.
(ansvar är också ett sånt där ord som han måste slå upp....)

En bra personalpolitik, omsorg, respekt mot de anställda genererar i ett gott företagande och lönsamhet.(där kom det flera ord som han har svårt med.....lillhertigen)
Samma gäller relationen med andra företag i samma bransch.
Ärlighet i affärer och vidhållande av avtal.

Att vara företagare och anställd är ju som ett äktenskap, man ger och tar.
Tvåvägskommunikation.

Det mår helheten bäst av.