Men gud vad patetiskt! 

Min yrkesgrupp, bussförare, är ett speciellt släkte.

Säga vad man vill men det ÄR nåt konstigt med dem.
Själv känner jag mig utanför klientelet rent psykosocialt sätt.
Man betraktar dem utifrån så att säga, och känner att man inte tillhör den patetiska skaran, mer än att man har EN sak gemensam- köra buss.

Vad är det för fel då?
Jo de har inga liv.
De lever buss, andas buss och tar med sig skiten hem, mentalt sett.
Ännu ett 24/7-relations-exempel.

Jamen vaffan! Efter att man parkerat stänger man väl av skiten, både motorn och huvudet??

Det fanns två jeppar på mitt senaste jobb som utmärkte sig mest.
Två bruntungor som jag inte riktigt fick grepp om.....
Konkurrenter om samma hål!
Skrävlade och skrek när de öppnade munnarna.
Små bokstäver fanns tydligen inte och det enda sociala de kunde framhärda när man pratade med dem var- jobb!

Snacka om inskränkt!

En av dem väntade in mig vid en hållplats där jag hade tidsreglering.
Det stod en liten firmabil framför hållplatsen där jag gled in.
Det var första veckan jag jobbade där.
När jag hade stannat bakom den kom en kollega ut ur bilen.
Han är tydligen egen företagare och kör buss som timanställd.

-Tjääääänarä!, ropar han in till mig genom den öppna dörren på bussen.
Jag har några minuter att vänta in och går ut ur bussen till honom.
Jag säger hej och frågar lite allmänt om han är ledig.

"Näää, jag är ju egen företagare vettu", säger han stöddigt.
Han tittar på klockan och säger att "Klockan är kvart över ett snart och jag har reeeeedan tjänat 3500kr på mitt eget idag. Ska bara åka till en kund till så åker jag hem sen."

"Det är fan bättre att vara sin egen än att köra den där SKITEN", säger han och menar med blicken mot min buss.

Det är min första vecka på jobbet....och det känns jävligt olustigt att höra det han säger.

Det går några veckor och vid ett senare tillfälle så händer exakt samma sak vid samma hållplats.
Vad fan VILL karljäveln egentligen?
SAMMA visa igen om att jag kör SKITEN!
"Jag vill bara köra BESTÄÄÄÄÄÄÄLLLNING!
(Som om det vore nåt finare och speciellare?)

Jag tänker att vad fan kör han buss själv för då?
Ta ditt jävla företag och ägna dig åt det!!!!!!!!!!

Den här gången säger jag det, fast utan svordomar och får inget direkt svar...
Följande möten med vederbörande är bara så trista att jag till slut undvek honom med flit.
En uppblåst person som trodde han var chef och samtidigt polis och uppfostrare.
Jag hade glömt parkeringljuset på en gång och då SKRIKER han över hela bussplan att jag inte ska röra nåt, för nu ska HAN minsann starta bussen!
Det var fan inge svårt att starta bussen......den gick igång. Fail!!

Ett jävla skitsnack jämt om bussföretaget och att chefen var så jävla snål, "den snåla jäveln" som det hette.
Själv bryr jag mig inte om och vill själv bilda mig en uppfattning i sånt.
Där kan ingen påverka mig.
Man jobbade i en negativ psykosocial spiral kändes det som.

Nästa jeppe hade också käften som bästa organ.
Där var det skrika och skrävla som var det utmärkande.
Hetsigt och störande.

Tjenispenis med alla jävlar och även där skitsnack om ledningen.
Skrävel om extra betalt för att fixa med bussarna, men det märkte man inte mycket av.
Rullande vrak med amatörmässiga egna lösningar.
"Ruska lite på kabelhärvan så stänger dörren".....fail!!

Sen har vi nästa egenskap: skvaller och ryktesspridning!

Har man ett sånt klent liv rent allmänt, att man måste sprida skvaller och rykten?
Vad är målet?
Vad vill man personligen uppnå?
Skaffa sig status inom förarkåren?
Något händer i branchen och sen är det ute efter ett par minuter!
Sen går djungeltrumman.......och den boll som var röd från börjar blir både blå, gul och till slut grön på slutet.
Bollen passerar alla regnbågens färger och ledningen sitter ovetandes.

Sanningen är att man blir klassad som skvallerkärring istället.

Jag är så jävla glad att jag inte är som dom.
Jag kör mitt race så kan dom gotta sig i sitt. :-)